publicerad: 2015
overklighet
o|verk·lig·het
substantiv
~en ~er overklig
Singular | |
---|---|
en overklighet | obestämd form |
en overklighets | obestämd form genitiv |
overkligheten | bestämd form |
overklighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
overkligheter | obestämd form |
overkligheters | obestämd form genitiv |
overkligheterna | bestämd form |
overkligheternas | bestämd form genitiv |