publicerad: 2015
ovisshet
o|viss·het
substantiv
~en ~er oviss
Singular | |
---|---|
en ovisshet | obestämd form |
en ovisshets | obestämd form genitiv |
ovissheten | bestämd form |
ovisshetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ovissheter | obestämd form |
ovissheters | obestämd form genitiv |
ovissheterna | bestämd form |
ovissheternas | bestämd form genitiv |