publicerad: 2015
påle
påle
substantiv
~n pålar • stock, stolpe; en påle i köttet ngt som plågar el. generar, irritationsmoment – Alla sammansättn. med pål- hör till påle.
Singular | |
---|---|
en påle | obestämd form |
en påles | obestämd form genitiv |
pålen | bestämd form |
pålens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pålar | obestämd form |
pålars | obestämd form genitiv |
pålarna | bestämd form |
pålarnas | bestämd form genitiv |