publicerad: 2015
påriggning
på|rigg·ning
substantiv
~en ~ar rigga 1
Singular | |
---|---|
en påriggning | obestämd form |
en påriggnings | obestämd form genitiv |
påriggningen | bestämd form |
påriggningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
påriggningar | obestämd form |
påriggningars | obestämd form genitiv |
påriggningarna | bestämd form |
påriggningarnas | bestämd form genitiv |