publicerad: 2015
påsvante
pås|vante
substantiv
~n ‑vantar • ⟨prov.⟩ tumvante
Singular | |
---|---|
en påsvante | obestämd form |
en påsvantes | obestämd form genitiv |
påsvanten | bestämd form |
påsvantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
påsvantar | obestämd form |
påsvantars | obestämd form genitiv |
påsvantarna | bestämd form |
påsvantarnas | bestämd form genitiv |