publicerad: 2015
påtvinga
på|tvinga
verb
~de ~t • påtvinga el. tvinga på ngn ngt
Finita former | |
---|---|
påtvingar | presens aktiv |
påtvingas | presens passiv |
påtvingade | preteritum aktiv |
påtvingades | preteritum passiv |
påtvinga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att påtvinga | infinitiv aktiv |
att påtvingas | infinitiv passiv |
har/hade påtvingat | supinum aktiv |
har/hade påtvingats | supinum passiv |
Presens particip | |
påtvingande | |
Perfekt particip | |
en påtvingad + substantiv | |
ett påtvingat + substantiv | |
den/det/de påtvingade + substantiv |