publicerad: 2015
påve
påve
substantiv
~n påvar • katolska kyrkans överhuvud; tvista om påvens skägg tvista om ngt betydelselöst
Singular | |
---|---|
en påve | obestämd form |
en påves | obestämd form genitiv |
påven | bestämd form |
påvens | bestämd form genitiv |
Plural | |
påvar | obestämd form |
påvars | obestämd form genitiv |
påvarna | bestämd form |
påvarnas | bestämd form genitiv |