publicerad: 2015
packa
packa
verb
~de ~t • stoppa in i förvaringsutrymme: packa resväskan – Alla sammansättn. med pack- hör till packa.
Finita former | |
---|---|
packar | presens aktiv |
packas | presens passiv |
packade | preteritum aktiv |
packades | preteritum passiv |
packa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att packa | infinitiv aktiv |
att packas | infinitiv passiv |
har/hade packat | supinum aktiv |
har/hade packats | supinum passiv |
Presens particip | |
packande | |
Perfekt particip | |
en packad + substantiv | |
ett packat + substantiv | |
den/det/de packade + substantiv |
packa ihop
• packa; bildl. upphöra att deltaInfinita former att packa ihop infinitiv aktiv Presens particip ihoppackande Perfekt particip en ihoppackad + substantiv ett ihoppackat + substantiv den/det/de ihoppackade + substantiv
packa sig
1 bli hoppressad2 packa sig iväg avlägsna sig3 rätta och packa sig efter ngt utan protester rätta sig efter ngtOrdform(er) packa sig