publicerad: 2015
patricier
patr·ici·er
[‑i´si‑]
substantiv
~n; pl. ~ • fornromersk adelsman; medlem av gammal ansedd borgarsläkt
Singular | |
---|---|
en patricier | obestämd form |
en patriciers | obestämd form genitiv |
patriciern | bestämd form |
patricierns | bestämd form genitiv |
Plural | |
patricier | obestämd form |
patriciers | obestämd form genitiv |
patricierna | bestämd form |
patriciernas | bestämd form genitiv |