publicerad: 2015
permanentning
per·man·ent·ning
substantiv
~en ~ar • till permanenta 1,2
Singular | |
---|---|
en permanentning | obestämd form |
en permanentnings | obestämd form genitiv |
permanentningen | bestämd form |
permanentningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
permanentningar | obestämd form |
permanentningars | obestämd form genitiv |
permanentningarna | bestämd form |
permanentningarnas | bestämd form genitiv |