publicerad: 2015
perturbation
per·turb·at·ion
substantiv
~en ~er • avvikelse i himlakropps bana; störning i instruments utslag
Singular | |
---|---|
en perturbation | obestämd form |
en perturbations | obestämd form genitiv |
perturbationen | bestämd form |
perturbationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
perturbationer | obestämd form |
perturbationers | obestämd form genitiv |
perturbationerna | bestämd form |
perturbationernas | bestämd form genitiv |