publicerad: 2015
pfennig
pfenn·ig
[pfen´iç]
substantiv
~en; pl. ~ • ett tidigare tyskt mynt
Singular | |
---|---|
en pfennig | obestämd form |
en pfennigs | obestämd form genitiv |
pfennigen | bestämd form |
pfennigens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pfennig | obestämd form |
pfennigs | obestämd form genitiv |
pfennigen | bestämd form |
pfennigens | bestämd form genitiv |