publicerad: 2015
pina
1pina
substantiv
~n pinor • plåga – I sammansättn. pino-.
Singular | |
---|---|
en pina | obestämd form |
en pinas | obestämd form genitiv |
pinan | bestämd form |
pinans | bestämd form genitiv |
Plural | |
pinor | obestämd form |
pinors | obestämd form genitiv |
pinorna | bestämd form |
pinornas | bestämd form genitiv |
2pina
verb
~de ~t • plåga
Finita former | |
---|---|
pinar | presens aktiv |
pinas | presens passiv |
pinade | preteritum aktiv |
pinades | preteritum passiv |
pina | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att pina | infinitiv aktiv |
att pinas | infinitiv passiv |
har/hade pinat | supinum aktiv |
har/hade pinats | supinum passiv |
Presens particip | |
pinande | |
Perfekt particip | |
en pinad + substantiv | |
ett pinat + substantiv | |
den/det/de pinade + substantiv |