publicerad: 2015
piprökare
pip|rök·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rökarna piprök
| Singular | |
|---|---|
| en piprökare | obestämd form |
| en piprökares | obestämd form genitiv |
| piprökaren | bestämd form |
| piprökarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| piprökare | obestämd form |
| piprökares | obestämd form genitiv |
| piprökarna | bestämd form |
| piprökarnas | bestämd form genitiv |


