publicerad: 2015
piska
1piska
substantiv
~n piskor 1 redskap att piska med2 hårpiska – De flesta sammansättn. med pisk- hör till 1piska 1.
Singular | |
---|---|
en piska | obestämd form |
en piskas | obestämd form genitiv |
piskan | bestämd form |
piskans | bestämd form genitiv |
Plural | |
piskor | obestämd form |
piskors | obestämd form genitiv |
piskorna | bestämd form |
piskornas | bestämd form genitiv |
2piska
verb
~de ~t • slå med piska
Finita former | |
---|---|
piskar | presens aktiv |
piskas | presens passiv |
piskade | preteritum aktiv |
piskades | preteritum passiv |
piska | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att piska | infinitiv aktiv |
att piskas | infinitiv passiv |
har/hade piskat | supinum aktiv |
har/hade piskats | supinum passiv |
Presens particip | |
piskande | |
Perfekt particip | |
en piskad + substantiv | |
ett piskat + substantiv | |
den/det/de piskade + substantiv |
piska upp
• åstadkomma, egga till: piska upp en hatstämningInfinita former att piska upp infinitiv aktiv Presens particip uppiskande Perfekt particip en uppiskad + substantiv ett uppiskat + substantiv den/det/de uppiskade + substantiv