publicerad: 2015
planta
1planta
substantiv
~n plantor • växtdel som befinner sig i begynnelseskedet av sin utveckling
Singular | |
---|---|
en planta | obestämd form |
en plantas | obestämd form genitiv |
plantan | bestämd form |
plantans | bestämd form genitiv |
Plural | |
plantor | obestämd form |
plantors | obestämd form genitiv |
plantorna | bestämd form |
plantornas | bestämd form genitiv |
2planta
verb
~de ~t • ⟨åld.⟩ plantera
Finita former | |
---|---|
plantar | presens aktiv |
plantas | presens passiv |
plantade | preteritum aktiv |
plantades | preteritum passiv |
planta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att planta | infinitiv aktiv |
att plantas | infinitiv passiv |
har/hade plantat | supinum aktiv |
har/hade plantats | supinum passiv |
Presens particip | |
plantande | |
Perfekt particip | |
en plantad + substantiv | |
ett plantat + substantiv | |
den/det/de plantade + substantiv |
planta in
• lära in visst beteende hos: planta in el. inplanta ngtInfinita former att planta in infinitiv aktiv Presens particip inplantande Perfekt particip en inplantad + substantiv ett inplantat + substantiv den/det/de inplantade + substantiv