publicerad: 2015
polyteist
poly·te·ist
[‑is´t]
substantiv
~en ~er polyteism
Singular | |
---|---|
en polyteist | obestämd form |
en polyteists | obestämd form genitiv |
polyteisten | bestämd form |
polyteistens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polyteister | obestämd form |
polyteisters | obestämd form genitiv |
polyteisterna | bestämd form |
polyteisternas | bestämd form genitiv |