publicerad: 2015
pragmatiker
pragm·at·ik·er
[‑a´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • pragmatiskt inriktad person ofta politiker (som sätter resultat framför ideologi)
Singular | |
---|---|
en pragmatiker | obestämd form |
en pragmatikers | obestämd form genitiv |
pragmatikern | bestämd form |
pragmatikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
pragmatiker | obestämd form |
pragmatikers | obestämd form genitiv |
pragmatikerna | bestämd form |
pragmatikernas | bestämd form genitiv |