publicerad: 2015
precedensfall
pre·ced·ens|fall
[‑en`s‑]
substantiv
~et; pl. ~ • föregående likartat rättsfall; till fall 2
Singular | |
---|---|
ett precedensfall | obestämd form |
ett precedensfalls | obestämd form genitiv |
precedensfallet | bestämd form |
precedensfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
precedensfall | obestämd form |
precedensfalls | obestämd form genitiv |
precedensfallen | bestämd form |
precedensfallens | bestämd form genitiv |