publicerad: 2015
preceptor
pre·cept·or
[‑sep`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • en äldre titel för biträdande professor
Singular | |
---|---|
en preceptor | obestämd form |
en preceptors | obestämd form genitiv |
preceptorn | bestämd form |
preceptorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
preceptorer | obestämd form |
preceptorers | obestämd form genitiv |
preceptorerna | bestämd form |
preceptorernas | bestämd form genitiv |