publicerad: 2015
prickning
prick·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till 2pricka 3
Singular | |
---|---|
en prickning | obestämd form |
en pricknings | obestämd form genitiv |
prickningen | bestämd form |
prickningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
prickningar | obestämd form |
prickningars | obestämd form genitiv |
prickningarna | bestämd form |
prickningarnas | bestämd form genitiv |