publicerad: 2015
prognostiker
pro·gnost·ik·er
[‑gnås´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • person som ställer prognoser
Singular | |
---|---|
en prognostiker | obestämd form |
en prognostikers | obestämd form genitiv |
prognostikern | bestämd form |
prognostikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
prognostiker | obestämd form |
prognostikers | obestämd form genitiv |
prognostikerna | bestämd form |
prognostikernas | bestämd form genitiv |