publicerad: 2015
prokurator
pro·kur·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • förvaltare av landsdel i antikens Rom; åklagare i äldre tid
Singular | |
---|---|
en prokurator | obestämd form |
en prokurators | obestämd form genitiv |
prokuratorn | bestämd form |
prokuratorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
prokuratorer | obestämd form |
prokuratorers | obestämd form genitiv |
prokuratorerna | bestämd form |
prokuratorernas | bestämd form genitiv |