publicerad: 2015
punkare
punk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. punkarna • till punk
Singular | |
---|---|
en punkare | obestämd form |
en punkares | obestämd form genitiv |
punkaren | bestämd form |
punkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
punkare | obestämd form |
punkares | obestämd form genitiv |
punkarna | bestämd form |
punkarnas | bestämd form genitiv |