publicerad: 2015
pyrotekniker
pyro·tekn·ik·er
[‑tek´nik‑]
substantiv
~n; pl. ~ pyroteknik
Singular | |
---|---|
en pyrotekniker | obestämd form |
en pyroteknikers | obestämd form genitiv |
pyroteknikern | bestämd form |
pyroteknikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
pyrotekniker | obestämd form |
pyroteknikers | obestämd form genitiv |
pyroteknikerna | bestämd form |
pyroteknikernas | bestämd form genitiv |