publicerad: 2015
räcka
1räcka
substantiv
~n räckor • rad; längd
Singular | |
---|---|
en räcka | obestämd form |
en räckas | obestämd form genitiv |
räckan | bestämd form |
räckans | bestämd form genitiv |
Plural | |
räckor | obestämd form |
räckors | obestämd form genitiv |
räckorna | bestämd form |
räckornas | bestämd form genitiv |
2räcka
verb
räckte räckt 1 sträcka fram; lämna2 nå3 fortgå, vara4 vara tillräcklig
Finita former | |
---|---|
räcker | presens aktiv |
räcks (räckes) | presens passiv |
räckte | preteritum aktiv |
räcktes | preteritum passiv |
räck | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att räcka | infinitiv aktiv |
att räckas | infinitiv passiv |
har/hade räckt | supinum aktiv |
har/hade räckts | supinum passiv |
Presens particip | |
räckande | |
Perfekt particip | |
en räckt + substantiv | |
ett räckt + substantiv | |
den/det/de räckta + substantiv |
räcka till
• vara tillräckligInfinita former att räcka till infinitiv aktiv Presens particip tillräckande Perfekt particip en tillräckt + substantiv ett tillräckt + substantiv den/det/de tillräckta + substantiv
räcka upp
• sträcka uppåt; räcka upp handen särsk. i skolan
räcka över
• lämna över: räcka över el. överräcka ngtInfinita former att räcka över infinitiv aktiv Presens particip överräckande Perfekt particip en överräckt + substantiv ett överräckt + substantiv den/det/de överräckta + substantiv