SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
räcka
1räcka substantiv ~n räckor rad; längd
Singular
en räckaobestämd form
en räckasobestämd form genitiv
räckanbestämd form
räckansbestämd form genitiv
Plural
räckorobestämd form
räckorsobestämd form genitiv
räckornabestämd form
räckornasbestämd form genitiv
2räcka verb räckte räckt sträcka fram; lämnafort­gå, varavara till­räcklig
Finita former
räckerpresens aktiv
räcks (räckes)presens passiv
räcktepreteritum aktiv
räcktespreteritum passiv
räckimperativ aktiv
Infinita former
att räckainfinitiv aktiv
att räckasinfinitiv passiv
har/hade räcktsupinum aktiv
har/hade räcktssupinum passiv
Presens particip
räckande
Perfekt particip
en räckt + substantiv
ett räckt + substantiv
den/det/de räckta + substantiv
räcka till vara till­räcklig
Infinita formeratt räcka tillinfinitiv aktivPresens participtillräckandePerfekt participen tillräckt + substantivett tillräckt + substantivden/det/de tillräckta + substantiv
räcka upp sträcka uppåt; ​räcka upp handen särsk. i skolan
Infinita formeratt räcka uppinfinitiv aktivPresens participuppräckandePerfekt participen uppräckt + substantivett uppräckt + substantivden/det/de uppräckta + substantiv
räcka över lämna över: ​räcka över el. överräcka ngt
Infinita formeratt räcka överinfinitiv aktivPresens participöverräckandePerfekt participen överräckt + substantivett överräckt + substantivden/det/de överräckta + substantiv