publicerad: 2015
räkel
räkel
substantiv
~n räklar • lång och skranglig yngling el. man: en lång räkel
Singular | |
---|---|
en räkel | obestämd form |
en räkels | obestämd form genitiv |
räkeln | bestämd form |
räkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
räklar | obestämd form |
räklars | obestämd form genitiv |
räklarna | bestämd form |
räklarnas | bestämd form genitiv |