publicerad: 2015
rätt
1rätt
adjektiv; n. ~, ~a • riktig, korrekt; som passar: rätt svar; rätt man på rätt plats; i rättan tid i lämplig el. föreskriven tid – Nästan alla sammansättn. med rätt- hör till 1rätt.
Positiv | |
---|---|
en rätt + substantiv | |
ett rätt + substantiv | |
den/det/de rätta + substantiv | |
den rätte + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de rättare + substantiv | |
Superlativ | |
är rättast | |
den/det/de rättaste + substantiv | |
Övrig(a) ordform(er) | |
rättan | i vissa uttryck |
2rätt
adverb
1 rakt; rätt och slätt helt enkelt; rätt som det var helt plötsligt el. oförmodat2 ganska: det gick rätt (så) bra
Ordform(er) | |
---|---|
rätt | adverb |
3rätt
substantiv
~en ~er 1 det rätta, rättvisa; system av lagar; domstol2 rättighet3 anrättning, maträtt
Singular | |
---|---|
en rätt | obestämd form |
en rätts | obestämd form genitiv |
rätten | bestämd form |
rättens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rätter | obestämd form |
rätters | obestämd form genitiv |
rätterna | bestämd form |
rätternas | bestämd form genitiv |
4rätt
substantiv
~et; pl. ~ • korrekt svar: hon hade nio rätt av tio på provet
Singular | |
---|---|
ett rätt | obestämd form |
ett rätts | obestämd form genitiv |
rättet | bestämd form |
rättets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rätt | obestämd form |
rätts | obestämd form genitiv |
rätten | bestämd form |
rättens | bestämd form genitiv |