publicerad: 2015
rådighet
råd·ig·het
substantiv
~en 1 sinnesnärvaro, snabbtänkthet2 förfoganderätt: ha rådighet över ngt
Singular | |
---|---|
en rådighet | obestämd form |
en rådighets | obestämd form genitiv |
rådigheten | bestämd form |
rådighetens | bestämd form genitiv |