publicerad: 2015
röna
röna
verb
rönte rönt • erfara, få känna på; bli utsatt för, möta: röna mothugg
| Finita former | |
|---|---|
| röner | presens aktiv |
| röns (rönes) | presens passiv |
| rönte | preteritum aktiv |
| röntes | preteritum passiv |
| rön | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att röna | infinitiv aktiv |
| att rönas | infinitiv passiv |
| har/hade rönt | supinum aktiv |
| har/hade rönts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| rönande | |
| Perfekt particip | |
| en rönt + substantiv | |
| ett rönt + substantiv | |
| den/det/de rönta + substantiv | |


