publicerad: 2015
ranka
1ranka
substantiv
~n rankor • klängande gren el. stängel, reva
Singular | |
---|---|
en ranka | obestämd form |
en rankas | obestämd form genitiv |
rankan | bestämd form |
rankans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rankor | obestämd form |
rankors | obestämd form genitiv |
rankorna | bestämd form |
rankornas | bestämd form genitiv |
2ranka
oböjligt substantiv
• rida ranka om barn: sitta grensle och gunga på ngns knä
Ordform(er) | |
---|---|
ranka |
3ranka
verb
~de ~t • rangordna idrottsmän
Finita former | |
---|---|
rankar | presens aktiv |
rankas | presens passiv |
rankade | preteritum aktiv |
rankades | preteritum passiv |
ranka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ranka | infinitiv aktiv |
att rankas | infinitiv passiv |
har/hade rankat | supinum aktiv |
har/hade rankats | supinum passiv |
Presens particip | |
rankande | |
Perfekt particip | |
en rankad + substantiv | |
ett rankat + substantiv | |
den/det/de rankade + substantiv |
ranka sig
• bilda rankorOrdform(er) ranka sig