publicerad: 2015
rep
rep
substantiv
~et; pl. ~ 1 tåg, tross2 ⟨vard.⟩ repetition; till repetition 1,2 – De flesta sammansättn. med rep- hör till rep 1.
Singular | |
---|---|
ett rep | obestämd form |
ett reps | obestämd form genitiv |
repet | bestämd form |
repets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rep | obestämd form |
reps | obestämd form genitiv |
repen | bestämd form |
repens | bestämd form genitiv |