publicerad: 2015
repulsion
re·puls·ion
substantiv
~en ~er • bortstötning, tillbakastötning
Singular | |
---|---|
en repulsion | obestämd form |
en repulsions | obestämd form genitiv |
repulsionen | bestämd form |
repulsionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
repulsioner | obestämd form |
repulsioners | obestämd form genitiv |
repulsionerna | bestämd form |
repulsionernas | bestämd form genitiv |