publicerad: 2015
rhenium
rheni·um
[re´ni‑]
substantiv
~et el. rheniet el. ~ • en metall
Singular | |
---|---|
ett rhenium | obestämd form |
ett rheniums | obestämd form genitiv |
rheniumet (rheniet, rhenium) | bestämd form |
rheniumets (rheniets, rheniums) | bestämd form genitiv |