publicerad: 2015
riksting
riks|ting
substantiv
~et; pl. ~ • till ting 2 rike
Singular | |
---|---|
ett riksting | obestämd form |
ett rikstings | obestämd form genitiv |
rikstinget | bestämd form |
rikstingets | bestämd form genitiv |
Plural | |
riksting | obestämd form |
rikstings | obestämd form genitiv |
rikstingen | bestämd form |
rikstingens | bestämd form genitiv |