publicerad: 2015
rullning
rull·ning
substantiv
~en ~ar • till rulla 1,2
Singular | |
---|---|
en rullning | obestämd form |
en rullnings | obestämd form genitiv |
rullningen | bestämd form |
rullningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rullningar | obestämd form |
rullningars | obestämd form genitiv |
rullningarna | bestämd form |
rullningarnas | bestämd form genitiv |