SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
runa
runa substantiv ~n runor forn­germanskt skriv­teckenminnes­teckning: ​döds­runafinsk folkdikt​ – I sammansättn. run- (till runa 1,2), runo- (till runa 3); alla sammansättn. med run- hör till runa 1.
Singular
en runaobestämd form
en runasobestämd form genitiv
runanbestämd form
runansbestämd form genitiv
Plural
runorobestämd form
runorsobestämd form genitiv
runornabestämd form
runornasbestämd form genitiv