publicerad: 2015
rustmästare
rust|mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mästarna • i äldre tid: person med en underbefälsgrad
Singular | |
---|---|
en rustmästare | obestämd form |
en rustmästares | obestämd form genitiv |
rustmästaren | bestämd form |
rustmästarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rustmästare | obestämd form |
rustmästares | obestämd form genitiv |
rustmästarna | bestämd form |
rustmästarnas | bestämd form genitiv |