publicerad: 2015
rutpapper
rut|papper
substantiv
~et el. ‑pappret; pl. ~, best. pl. ~en el. ‑pappren ruta 1 papper 1
Singular | |
---|---|
ett rutpapper | obestämd form |
ett rutpappers | obestämd form genitiv |
rutpapperet (rutpappret) | bestämd form |
rutpapperets (rutpapprets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
rutpapper | obestämd form |
rutpappers | obestämd form genitiv |
rutpapperen (rutpappren) | bestämd form |
rutpapperens (rutpapprens) | bestämd form genitiv |