publicerad: 2015
sabotage
sabot·age
[‑a´∫]
substantiv
~t [‑et]; pl. ~ • avsiktlig skadegörelse
Singular | |
---|---|
ett sabotage | obestämd form |
ett sabotages | obestämd form genitiv |
sabotaget | bestämd form |
sabotagets | bestämd form genitiv |
Plural | |
sabotage | obestämd form |
sabotages | obestämd form genitiv |
sabotagen | bestämd form |
sabotagens | bestämd form genitiv |