publicerad: 2015
sammanbrott
samm·an|brott
substantiv
~et; pl. ~ • uppkomst av total funktionsoduglighet, kollaps
Singular | |
---|---|
ett sammanbrott | obestämd form |
ett sammanbrotts | obestämd form genitiv |
sammanbrottet | bestämd form |
sammanbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
sammanbrott | obestämd form |
sammanbrotts | obestämd form genitiv |
sammanbrotten | bestämd form |
sammanbrottens | bestämd form genitiv |