publicerad: 2015
satisfiera
satis·fi·era
verb
~de ~t • utgöra lösning till en ekvation
Finita former | |
---|---|
satisfierar | presens aktiv |
satisfieras | presens passiv |
satisfierade | preteritum aktiv |
satisfierades | preteritum passiv |
satisfiera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att satisfiera | infinitiv aktiv |
att satisfieras | infinitiv passiv |
har/hade satisfierat | supinum aktiv |
har/hade satisfierats | supinum passiv |
Presens particip | |
satisfierande | |
Perfekt particip | |
en satisfierad + substantiv | |
ett satisfierat + substantiv | |
den/det/de satisfierade + substantiv |