publicerad: 2015
sed
sed
substantiv
~en ~er • allmänt utbrett handlingsmönster ibl. med tonvikt på god moral – I sammansättn. sed-, sede-, sedes-; nästan alla sådana sammansättn. hör till sed.
Singular | |
---|---|
en sed | obestämd form |
en seds | obestämd form genitiv |
seden | bestämd form |
sedens | bestämd form genitiv |
Plural | |
seder | obestämd form |
seders | obestämd form genitiv |
sederna | bestämd form |
sedernas | bestämd form genitiv |