publicerad: 2015
sekretion
se·kret·ion
substantiv
~en ~er • avsöndring; inre sekretion insöndring av hormoner direkt till blodet
Singular | |
---|---|
en sekretion | obestämd form |
en sekretions | obestämd form genitiv |
sekretionen | bestämd form |
sekretionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sekretioner | obestämd form |
sekretioners | obestämd form genitiv |
sekretionerna | bestämd form |
sekretionernas | bestämd form genitiv |