publicerad: 2015
servitut
serv·it·ut
[‑u´t]
substantiv
~et; pl. ~ • inskränkning i rätten att bruka en fastighet
Singular | |
---|---|
ett servitut | obestämd form |
ett servituts | obestämd form genitiv |
servitutet | bestämd form |
servitutets | bestämd form genitiv |
Plural | |
servitut | obestämd form |
servituts | obestämd form genitiv |
servituten | bestämd form |
servitutens | bestämd form genitiv |