publicerad: 2015
silhuett
silhu·ett
el. silu·ett
[siluet´]
substantiv
~en ~er • skuggbild, konturbild
Singular | |
---|---|
en silhuett (en siluett) | obestämd form |
en silhuetts (en siluetts) | obestämd form genitiv |
silhuetten (siluetten) | bestämd form |
silhuettens (siluettens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
silhuetter (siluetter) | obestämd form |
silhuetters (siluetters) | obestämd form genitiv |
silhuetterna (siluetterna) | bestämd form |
silhuetternas (siluetternas) | bestämd form genitiv |