publicerad: 2015
simmare
simm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. simmarna simma 1
Singular | |
---|---|
en simmare | obestämd form |
en simmares | obestämd form genitiv |
simmaren | bestämd form |
simmarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
simmare | obestämd form |
simmares | obestämd form genitiv |
simmarna | bestämd form |
simmarnas | bestämd form genitiv |