publicerad: 2015
självreflektion
själv|re·flekt·ion
el. själv|re·flex·ion
substantiv
~en ~er själv reflektion 1
Singular | |
---|---|
en självreflektion (en självreflexion) | obestämd form |
en självreflektions (en självreflexions) | obestämd form genitiv |
självreflektionen (självreflexionen) | bestämd form |
självreflektionens (självreflexionens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
självreflektioner (självreflexioner) | obestämd form |
självreflektioners (självreflexioners) | obestämd form genitiv |
självreflektionerna (självreflexionerna) | bestämd form |
självreflektionernas (självreflexionernas) | bestämd form genitiv |