publicerad: 2015
skarprättare
skarp|rätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rättarna • i äldre tid: bödel
| Singular | |
|---|---|
| en skarprättare | obestämd form |
| en skarprättares | obestämd form genitiv |
| skarprättaren | bestämd form |
| skarprättarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skarprättare | obestämd form |
| skarprättares | obestämd form genitiv |
| skarprättarna | bestämd form |
| skarprättarnas | bestämd form genitiv |


