publicerad: 2015
skocka
1skocka
[skåk`a]
substantiv
~n skockor • ärtskocka
Singular | |
---|---|
en skocka | obestämd form |
en skockas | obestämd form genitiv |
skockan | bestämd form |
skockans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skockor | obestämd form |
skockors | obestämd form genitiv |
skockorna | bestämd form |
skockornas | bestämd form genitiv |
2skocka
[skåk`a]
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
skockar | presens aktiv |
skockade | preteritum aktiv |
skocka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skocka | infinitiv aktiv |
har/hade skockat | supinum aktiv |
Presens particip | |
skockande |
skocka sig
• samlas i grupperOrdform(er) skocka sig